Sagor om djuren vid slingrande bäcken

Det är höst och ruggigt väder nere vid den slingrande bäcken

Ett utkast med lista över de djur som medverkar i sagorna:

Pysankan
Ankpysen (troligen en yngre släkting till Pysankan)

Dessa två ankor bor i anslutning till en mindre vattensamling som bildats där bäcken dämts
upp av bävrar, Bävrarna förekommer bara sporadiskt i sagorna. De är vresiga men i allmänhet
godmodiga och vill bli lämnade i fred.


Lilla djuret (ingen vet vad han/hon är för sort)
Mullsorken
Mullsorkens kusin (också en yngre släkting)


Dessa tre bor tillsammans i den ihåliga ekstammen som finns invid bäcken.


Igelsorken

Han bor själv i ett övergivet åkersorkbo med flera förgreningar. Boet är ganska nedgånget
och dragit. Han brukar flytta in till den ihåliga eken under vinterhalvåret. Han har
stående erbjudande om att flytta in i eken för gott men han vill gärna möta våren i sitt
eget bo.
Därför flyttar han hem när vädret så tillåter

Dessa djur utgör huvudpersonerna i de sagor som så småningom följer;

Diverse människor

1. Ryder Molkolitsch - Rågletare 2:a graden

Också känd som stor vän av ris

2. Megor Zvull - Östra Europas enda kattsvansmätare

3. Ravhina Zonderbrot - Kantslipare av stora mått, välkänd sedan

moldaviska slipfestivalen 2002

4. Megur Floggur - Sandare alla kategorier. Det finns inget som inte Megur kan sanda

5. Orbox Guelmascz - Sekulariserad ringputsare och mycket metallintresserad

Saker som sällan eller aldrig händer

1. När jag öppnade ytterdörren för att gå ut med sopor, stod det inte en liten rund gris utanför och väntade.

2. Vissa dagar när bussen kommer så är det inte några limpor fastsatta på taket, andra dagar däremot är det inte ens någon buss.

3. När posten kom var det inte veckans rulltårta som jag inte beställt.

4. Snöret räckte aldrig, vare sig idag eller annars

5. Det finns inte rävar som tigger glaspärlor. De skriker inte med hög röst efter folk som går förbi. - "Skänk en slant till litet glaspärlor åt en fattig räv", skriker de inte desperat och uppgivet.

6. De dagar det regnar kommer det inte ned som bokstavskex inte heller som torrfofer åt större brukshundar

7. Hos varje sant kristen familj hittar man inte en explosionsmotor av kraftigare sort. Däremot
finns heller inga yngre studerande från Cocosforsens högkyrkliga lärdomsverk hos dessa familjer.

8. Om man går in i en affär som säljer linbanor och sybehör så finns den inte.

Ovanliga yrken 2

2. Kanelsnurrare

Ett annat mycket ovanligt yrke är kanelsnurrare , det finns idag endast 5 personer 3kvinnor och 2 män som är sysselsatta med att göra snurror av kanel. Men de gör alla de kanelsnurror världsmarknaden behöver. Olika länder har olika seder och bruk vad det gäller kanelsnurror.
Här i Sverige kallades de förr kanelcylindrar. "Köp Snorkens kanelcylindrar ty de äro knapra" brukade man se i tidskrifter och på annonspelare i början av 1900-talet.
De fanns i alla hem i maten, som konfektyr och krossade i vatten som måltidsdricka.

Efter en tid, strax efter 2:a världskriget var det två saker som påverkade tillgången på kanelsnurror/cylindrar. Dels var många kanelplantage skadade eller totalt utraderade av kriget och dels började det komma medicinska studier och larmrapporter om kanelens skadliga inverkan på människokroppen. Det var mycket svårt att få tag i kanelsnurror på öppna marknaden. Man måste ha speciella importlicenser för att få in dem i bl a Sverige.
En svart marknad med smuggling och langning började att ta fart. Denna verksamhet var särskilt aktiv runt jul, särskilt i Nordeuropa. När jag var liten var det inte ovanligt att folk fick gå ut och uppsöka obskyra platser kvällstid och av någon langare inhandla kanelcylindrar att ha i julgröten.

Kanellangare

Det var en svår tid. Numera har man omprövat skadeverkningarna av förtäring av kanel i allmänhet och kanelsnurror/cylindrar i synnerhet. Man kan idag köpa små mängder i den öppna handeln.

-ur boken "Aloa I Kaneel" av Sim Bon Toon, Butterfinger and Son Ltd Förlag 1998.

Ovanliga yrken

1. Kobraborstare


För att bli en bra kobraborstare måste man börja i tidig ålder och vänja sig vid kobror på nära håll. Se följande filmsnutt som visar en blivande kobraborstares första lektion:

http://www.jesper.nu/jtube/Djur/30018-Barn_leker_med_kobra/

Det kan se lite otäckt ut men skall man bli en framgångsrik kobraborstare och uppvisa god hand med dessa reptiler måste man nog börja tidigt. Den blivande borstaren måste också lära sig att vara orädd inför kobrans attacker och agressiva bettenden.

Kobraborstarens yrke är mycket gammalt. Med hjälp av äldre bilder och utsmyckningar på indiska tempel kan man härleda verksamheten till ca 1000 f kr.

Kobror måste borstas med jämna mellanrum då de ömsar skinn minst en gång om året. Direkt efter skinnömsning kliar det över hela kroppen på kobran och den kan inte koncentrera sig på sin uppgift här i världen nämligen att fånga råttor på böndernas fält. Man förstår att om inte kobror fångar råttor så blir det dålig skörd och folk svälter.

Man räknar med att ca 3 miljoner indier är sysselsatta med kobraborstning på hel - eller deltid.










Här ser vi den käcke kobraborstar-lärlingen igen , något äldre och i full färd med att praktisera sina kunskaper.

Vår lärling är nu utlärd och visar här upp två nyborstade och skinande rena kobror.

Se bara på den glade kobran, Han kan knappt vänta på att bli borstad av borstmästare Juphinder Singh. Han har borstat kobror sedan han var barn. Han lärde sig jobbet av sin far som liksom farfar varit kobraborstare. Han kommer från en lång rad kobraborstare.

Det är f n stort intresse bland indiska ungdomar att lära sig till kobraborstare. Bilden visar det chartrade tåget med sökande till kobraborstarakademien

I Indien är man mycket tacksamma mot dessa yrkesutövare som ibland med livet som insats har tagit sig an detta ovanliga men mycket vilktiga yrke.

.

Små funderingar utan inbördes värdering

1. När jag stod i skogsbrynet och hängde kröp det plötsligt fram en ganska bastant kobra med en fimp i munnen. Den stirrade på mig med ögon som gnistrade av ondska och bad mig försvinna eftersom han väntade på en kompis och ville vara ensam när denne anlände.

2. Hur mycket får man numera betala för en felfri W0mbat ? Priser stiger på snart sagt allting och om något år kommer en vanlig arbetare inte att ha råd med ens en äldre nedgången Wombat om alla priser skall gå upp på det här viset.
Förr , när jag var ung, kunde en vanlig hederlig medborgare ha råd med både två och tre stycken , till och med av högsta kvalitet.

3. Frukostföreningarna har inte samma genomslagskraft längre. Vissa föreningar har avvecklats på grund av vikande medlemsantal. Jag minns på 50-talet när en vanlig svensk kunde vara medlem i flera frukostföreningar med olika inriktning. Det kunde finnas föreningar med olika teman i varje mindre samhälle. Dessutom fanns det föreningar för klart marginella intressesfärer: - Frukost i det gröna - frukost i kallops - frukost med hönsbränning - frukost utan vidare - frukost med dödlig utgång m fl. Det var en tjusig tid för den frukostintresserade allmännheten. Alla samhällsklasser var representerade. Man kunde gott säga att frukost var den mest jämlika verksamheten bland den tidens svenska medborgare.

från "Frukost som fan (Erling Maalansson 1947)"

Jag förstår ingenting

Jag har jobbat på samma ställe i över 38 år , alla skiter i det, cheferna bara skakar på huvet när jag säger att jag inte varit hemma sjuk en enda dag på hela tiden. Folk jag pratar med bara skrattar när jag berättar det. Ingen på jobbet tackar mig, inte ett ord.
Jag förstår ingenting


Man måste ju arbeta och göra sin plikt. Har aldrig haft tid eller ork till annat än jobbet. Hemma blir det bara TV och sova. På fredagar blir det några groggar. Lördagar tvättar jag bilen eller klipper gräset. Familjen orkar jag inte med, man får ju inte vara slö på jobbet. Frugan och ungarna bryr sig sällan om mig, de säger bara " Jobba inte så jävla mycket".
Farsan sa alltid att jobbet var det viktigaste man hade, utan jobbet var man inte värd något och dessutom måste man ju göra rätt för sig.

Farsan blev 56 år. Alla sa att han jobbade ihjäl sig. Morsan sa att det nog bara var otur "Han var ju aldrig sjuk" sa hon. Jag tror inte hon hajade vad som hände. Farsan var nästan aldrig hemma han jobbade jämt så jag kände honom egentligen inte. Syrran brukade tjata på honom att vara hemma när han var sjuk eller åtminstone ta någon vecka ledigt då och då. "Sluta bråka med din pappa " sa morsan alltid. Jag orkade inte bry mig. När syrran flyttade blev det ganska tyst.
Dagarna efter han dog fick jag höra att de dragit in hans arbetsuppgifter och inte tillsatt någon ny. Det kändes som om han jobbat i onödan de sista åren. Han kunde gott varit hemma någon dag ibland.

Men jag jobbar på jag vet inget annat.

Vad skall vi göra med "kulturarbetare" ?

"Kulturarbete" är numera ett vanligt förekommande sätt att undvika hederligt arbete. Ett sätt att få dessa horder av samhällets fripassagerare att göra rätt för sig är att, med polishjälp, fösa in grupper av dem i stora fabriksenheter. Väl därinne fastkedjas de vid respektive maskin eller annan produktionsutrustning. Väl placerad i sådan position torde väl lättjan rinna ur den kulturintresserade som istället kommer att bidra till att, på ett hederligt och sant proletärt sätt, berika samhället. Som en sekundär nyttighet stöds även de fackliga och politiska funktionärena utan vilka samhällets olika verksamhetsområden bara skulle irra planlöst som ett fartyg med trasiga segel på planhushållningens välorganiserade farvatten.